Fotograf: Jakob Dahlström
Hår och smink: Elva Ahlbin
Modell: Annie Oliv
Stylist: Catherine Bjernudd

No dream is ever just a dream

apathetic sunday

lets do it monday
mc donalds energetic tuesday
fix it wednesday
make it work on thursday
irritating friday
shoot its saturday
sunday comes with apathy

Hatar orange

Minns en orange färg på en bricka eller någon sjukhusapparat dagarna innan farmor dog. Pappa var arg. Farfar var ledsen. Farmor vägrade äta.

Jag gör det

Samtidigt som jag sväljer låtsas jag att jag kväver en nysning. Det är mitt försvar om någon skulle fråga om mina blanka ögon. Ingen skulle förstås fråga. Den som nästan rör mig till tårar är den äldre man som står fem meter framför mig och talar om att saken är den att här gör vi det, här händer det. Och jag tror på vartenda ord han säger. Jag tror fan jag kan göra det. Jag tror på att det kommer att hända.

Roundabout life

Det känns inte riktigt som att man kör, när man inte vet vart man är på väg. Det borde finnas en inställning i bilen för att köra på stället, som att trampa vatten. Eller åtminstone ett ljus som lyser mellan bromsljusen som man kan tända för att visa att man inte har något mål. Jag kände mig som om jag lurade alla andra förare och jag ville bara att de skulle veta hur det låg till. Men ju längre jag körde, desto mer kändes det som om jag var på väg någonstans. Jag gjorde svåra vänstersvängar som man aldrig någonsin skulle göra om man inte var tvungen. I bland svängde jag vänster runt ett helt kvarter och när jag var tillbaka i den ursprungliga korsningen blev jag besviken när jag upptäckte att alla de andra förarna var nya. Det var inte som i square dance där man på något mirakulöst vis till slut är tillbaka hos sin ursprungspartner, skrattande och yr av lättnad över att ha hittat honom efter att ha dansat med alla andra i hela världen.

Ur Making love in 2003, Miranda July

Living the dream

you make me think that I could fly if I tried

Brevduva

Jag skriver det inte i några moderna kommunikationsmedium som e-mail eller sms. Jag skriver på rosa brevpapper. Parfymerat. Sedan sätter jag det i munnen på en duva. Och duvan flyger ända till ditt fönster och väntar tills du upptäcker att jag försöker säga att jag saknar dig.

Det här är mitt badkar nu

När allt vatten runnit ut förutom det som samlades på sittsen i det blå sittbadkaret av plast i badrummet med blå våtrumstapet och en nyans mörkare blå plastmatta satt jag kvar och skrev med russinfingertoppar, sånger i vattnet på ett hemligt språk. Sedan knuffade jag ner dem i vattenbrunnen och lät dem rinna ut någonstans långt bort.

I am in the 382 mood

Är du arg? Slå knytnäven i en kudde. Var det skönt? Ingen skillnad. Nu för tiden är folk för arga för knytnävslag. Du skulle kunna försöka med knivhugg. Ta en gammal kudde och lägg den på gräsmattan utanför ingången. Hugg i den med en stor spetsig kniv. Gång på gång på gång. Hugg tillräckligt hårt för att knivspetsen ska tränga ner i jorden. Hugg tills kudden är borta och du bara hugger i jorden gång på gång, som om du vill döda den för att den fortsätter att snurra, som om du hämnas för att du är tvungen att leva på den här planeten dag efter dag, ensam.


Ur Ingen hör hemma här mer än du, Miranda July

Vi ses i Vladivostok

-Vad händer sedan då, om du lämnar mig? Då blir jag ju ensam.
Hon kunde inte svara honom, hon var alltför realistisk. Hur skulle hon kunna veta om hon skulle komma att lämna honom eller inte. Hon visste att känslor kan brinna i dag men dö i morgon. Tillslut beslutade hon sig för att det inte fanns plats för deras kärlek där och då. Den kunde omöjligt få breda ut sig som den ville. Den skulle bara få lida instängd på 38 kvadrat. Den kärleken var någonannanstans någonannan gång. I en annan värld. Kanske i Vladivostok.

Hur står det till?

plötsligt står jag svag
duvorna äger gatan igen
jag står still
jag slår inte en gång till
fäller bara en till tår

och en till..

Lika så

när våra drömmars vägar möts växlar vi artighetsfraser
lika så när mörkblå moln smäller i bakgrunden
tar jag tag i dig rodnar och du går din väg

jag står kvar med en blomkruka i famnen
munnen full med choklad

reducerad

du är bara en kudde nu som jag kramar hårt och slår på tills jag skälv går sönder

Hon minns inte allt de talade om

Men hon minns hans rygg varje gång han drog ner persiennerna. En gång hann han inte. Eller brydde sig inte om det. Hon minns när han ställde sig upp mitt i natten och skrek. Han hade blivit attackerad av en stor spindel.

"Killing makes no sense at all,"

says Haag-Wackernagel. "The birds have an enormous reproduction capacity and they'll just come back."




Fotograf: Jakob Dahlström

Today we shot them all

fotograf: Jakob Dahlström
modell: Tyra Sjöstedt
smink &hår: Mahlin Wahlgren
stylist: Catherine Bjernudd

"Major cities have been trying to reduce their pigeon populations since the early 20th century and have resorted to a colourful variety of methods including straight poisoning, shooting, firing nets over flocks with rockets, blasting them with salt pellets and even by means of an "electric chair:" placing food on a high-voltage metal platform to fry the birds alive."

Spiegel Online

Tomorrow sparrow

Men vi hörs...

och ses..

"Vi alla matar duvor egentligen..

...på ett eller annat sätt. Fast det heter olika saker... på nåt sätt.
[...]"Han tuggar kex åt alla duvor spottar ut det sen framför dem
Ja han måste mata duvor för annars kanske dör dom
Ignorerar det jag säger låtsas som han inte hör
Jag betyder ingenting nu bara om jag kanske dör"

Laleh Pourkarim

dold knäppkant

furbish me up

I want to be sleek like a cat

pfefferminz

skymtar lejonvargen i buskarna därborta men det är bara huvudet på en PEZ automat som ler och säger att han inte kommer komma tillbaka

rosor och moln tornar upp sig

All in tears

Den duva som vågar sig ut nu åker på spö

There's a pain in her chest

Screaming in silence
fast on her feet
Nervously feeling
fear on the street
No-moving traffic
Only the odd
wing in the air
A shape of light
A strand of hair
No time
No time to despair

There's a cat among the pigeons
There's a pain in her chest
While the cat's among the pigeons
There'll be no rest

Gasping for breath
in the cold of the night
Patiently waiting
for love at first sight
Yes is the answer
But as the wind takes her hair
A piston thrust
a moment shared
No time
no time to despair

There's a cat among the pigeons
There's a pain in her chest
While the cat's among the pigeons
He'll take the best

And the world
keeps on turning
And the boy
keeps on learning
Who will be the one
To put the cat
amongst the pigeons now

There's a cat among the pigeons
There's a pain in her chest
While the cat's among the pigeons
There'll be no rest
There's a cat among the pigeons
There's a pain in her chest
While the cat's among the pigeons
There'll be no rest

Bros, "Cat Among The Pigeons"

...

Accidentally he stared at me

The Very Highest Quality Gemstone Information

Pigeons' Blood Rubies
The best and most valuable colour for rubies is often said to be the colour of freshly killed young pigeon's blood. We are not sure who first noticed this, but it costs us a fortune in pigeons, and we have to work very quickly when sorting rubies, before the colour of the blood darkens and we have to kill another pigeon. Fortunately, there is a particularly good supply of pigeons in Blackpool!

Chard http://24carat.co.uk

Lycka är att gå barfota i gruset

skogen har vuxit, fåglarna skriker högre och gatan är mätt och ond men några lager asfalt ner barfota med de finaste skorna i handen färgas små stenar röda med blod och ingenting gör ont

Brideshead boy

your lips told me you spend the night on wine

and the frail rose under your coat lost its colour to my cheeks
as your Brideshead look this morning made me weak in my knees

Den där genomskinliga huden; den drottninglika hållningen; den långa halsen; sättet på viket hon betraktade sin omgivning: som en rovfågel – ständigt vaksam; redo att ge sig av.

Markus H En bortskämd pojke

nödutgångarna längst fram, ut med vingarna och längst bak i kabinen är alla märkta med röda exitskyltar

flyger lågt smeker sin stora mage över skog och mark glider fram över isen smyger upp över bergen snart är vi framme ska bara krossa atlanten vassen kittlar magen jag blundar nu svänger vi

Svarta vingband

Reel around the fountain

Peace.

Luftbevakning

Luften går ur slottet in i dimman viskar mellan väggar i främmande rum: -Jag finns under dina vingar till tveksamhetens slut.

Det tog ungefär ett år

fullt med dna i handfatet
Sedan ville duvan ut
död eller levande
Lika trasig

Porslin kan inte flyga

Stannakvar

Man väntar och hinner inte. Väntar lite till för en fet mätt duva flyger inte. Men vänta hinner inte. Vänta stannar kvar.

Ovanifrån syns det klart

Dina glittrande pärlband av elektricitet och neonkluster likt diamanter flirtar med mig. Jag vill bara svepa in mig i alltihop.

But I have no glue

Fastnar på pallen framför datorn
Kan inte stå inte tänka inte gå
Bara se på

Var är min knallpulverpistol?

Fan det luktar ju så gott när man skjuter med den och dessutom är den trimmad. Jag ska gå upp på vinden och leta.

The whole shoot

Det var ljudet av skuggan hon duckade för. Hon skulle ha skjutit dem annars. Allihop. Precis där. Mellan drömmen och fantasin i verkligheten.

I just have to pull the trigger

gång på gång skjuter jag på det
och jag har blivit bättre

snart är det dött

Flott

När hon kom in i badrummet var badkarets kanter täckta med skum. Friterat på båda sidor. Gult brunt flott. Stelnat kring badskummet.

Och arbetsrummet bakom den inglasade verandan ut mot gatan och med altandörr in mot vardagsrummet.

Man konstaterade att det var en mycket trevlig idé.

Hon minns inte hur många gånger de skulle äta den där fisksoppan

Hon blinkade till lite och fick nya skyddande hinnor med fet tårfilm över ögonen. Sedan hörde hon av sig till honom, sa att hon ville att han kom och åt fisksoppa med henne. Och det ville han också. Så snart satt de vid bordet och sörplade och hon minns inte hur många gånger de skulle äta den där fisksoppan stirrande på varandra med hans fot ibland trevande smekandes upp för hennes ben. Hur många gånger där vid bordet hon skulle gå vilse i hans djupt bruna ögon, hitta ut, blinka till och tänka men fy vilket bordsskick! Hon minns inte alla gånger.

Stirrar på en docka

nej det är en duva

undrar om en klocka vad kan den nu va min energi jag ville ju vara ett geni

hallå skapa kom tillbaka

Såg ett program, om en fågel, som flugit fel inför vintern.
Som väckte minnet av din rygg, den dan då jag själv gick fel.

Ur Olle Ljungströms "Kaffe och en cigarett"

Huvudet skriker

gå inte in i spegeln igen

kom tillbaka

du kan få de finaste skärvorna

och göra mig hel igen

En rullad kompress fylls med blod

Jag tar ut den när det känns som den inte kan suga åt sig mer. Stoppar in en ny. Biter ihop. Det gör ont först när bedövningen släpper.

Pericoronit

sakta långt nerifrån. tränger upp. rött kött.

ett andetag för djupt. skär.

Skimrande bringor

Applikationer av de äckelgråa duvornas skimrande bringor på ett liv.

Det är fint.

Det är bäst att (an)passa sig för de befjädrade korsningsknullarna

Så här står det i Nya testamentet: ”Den heliga anden kom ner över Jesus i kroppslig gestalt lik en duva”.
Jag tänker att upphovsmannen till det citatet, profeten Lukas, förmodligen inte stod på Sergels torg när det hände.

De duvor som pickar runt nedanför Sergeltrappan bland cigarrettfimpar, tuggummipapper och tomma p-pillerkartor har ingen särskilt himmelsk utstrålning. De ser bara ut precis som de gråsvullna stadsinventarier de är. En ensam kille i puffig, blå täckjacka står och kastar pommes frites på dem.

Scenen lyckas fånga så många urbana element att den skulle kunna vara arrangerad, ett diorama över modern civilisation. Om det inte vore för att duvorna alltid följt oss.
Det tidigaste beviset på duvors samlevnad med människor är duvfigurer­ i terrakotta från Irak, daterade till cirka 4 500 f Kr. Stadsduvan (Columbia livia) är från början en klippduva som rymt och parat sig med andra ­tamduvor. Stadsduvor har därför olika färg och utseende, som en påminnelse om deras korsningsknullande. De är genetiskt och historiskt formade för att uthärda väldigt torftiga omständigheter. Och för att kunna leva bland människor.

Överlevnad handlar som bekant inte om att vara den starkaste rasen, det handlar om att vara den som är bäst på att anpassa sig. Charles Darwin ägnade till exempel det första kapitlet av evolutionsbibeln ”Om arternas uppkomst” åt att hylla duvan.

Läs hela artikeln av Kristofer Ahlström i DN på Stan!

Mina glasögon har försvunnit, jag ser dig inte längre

för/svinna verb -svann -svunnit -svunnen -svunna • (hastigt) upphöra att vara närvarande ofta genom avsiktlig förflyttning: han -svann lika hastigt som han hade kommit □ äv. upphöra att synas □ äv. med tonvikt på resultatet komma bort : mina glasögon har -svunnit □ äv. absolut upphöra att finnas.

Ur Prismas svenska ordbok

Pastellgrå

dagar går en söm blir till sömn och en dröm på repeat

Vildvittror

45 glada promenerande minuter hade det tagit från Hissingen till Järntorget när duvorna satte sina klor i hennes hår. Blir man rädd och viftar bort dem så blir de rädda och klöser en gång till. Hon kände deras klor i flera dagar efteråt. Duvornas eller duvans? Kanske var det bara en. En duva som var rädd. Men sedan blev hon rädd för alla.

Om ni båda vill

Hennes mamma sa att om ni båda vill träffas... så ska ni göra det. Med svullna rödgråtna ögon tittade hon lite förvånat på sin mamma och tänkte att mamma håller på att bli gammal för allt som kommer ur hennes mun är precis så vist och klokt och okonventionellt precis i stil med vad mormor skulle ha sagt. Så grät hon lite till för allt vad hon saknade mormor och för allt vad hon älskade sin mamma för att hon drog ur henne allt som tyngde hennes hjärta. Alltid.

Jag har ingen tröst att ge

Jag mådde lite illa när jag motvilligt läste brevet. Stackars slagna man. Vad är att trösta? Och varför? För njutningens skull? Den sanna njutningen kan du bara få på slagfältet. Tyvärr. Det är bara att ge sig in i leken igen. Hitta kärleken. Tala inte om för mig att den inte finns. Och försök inte trösta mig. Jag behöver ingen tröst. Jag behöver sann jävla kärlek. Kalla det ett oändligt fälttåg om du vill. Jag vill bara ha det som är sant. Vad det än kallas.

"Om ni vill kan jag citera vad som kanske är de Beauvoir. Nej, om JAG vill"

Illustration: Stina Wirsén

Amanda Svensson skriver i Dagens Nyheter om typiskt 00-tal:

Att ge sig fullständigt, till sak om inte till person, har under 00-talet varit besvärligt. Att älska något innerligt och uppriktigt är inte förenligt med att ha en mångbottnad, krea­tiv, framåtskridande och spännande personlighet. Passion är förstås bra. Men passionen bör vara föränderlig. Riktad åt flera håll. Opålitlig och alltid förhandlingsbar.

Läs hela artikeln!

Vid sidan av scenen

"Här står du alldeles ensam..."

Ett litet tag

försvinner du
för att leta efter hemligheten?

kom tillbaka sen

Tam duva

Förekomst:
Tämligen allmän i hela landet i anslutning till bebyggelse.

Intryck:
Kan egentligen se ut precis hur som helst dräktmässigt.
Tamduvan stammar från den blågrå klippduvan som finns vilt i en stor del av Europa. En hel dl tamduvor är så lika klippduvan att de inte går att skilja från denna, medan andra kan ha i stort sett vilken färg som helst. Vanligast är dock att tamduvan är grå med vit övergump och svarta vingband. Tamduvans hormoner påverkas av städernas gatubelysning så att de kan häcka under alla tider på året. Till största delen har arten spridit sig naturligt över landet, medan ett mindre antal har sitt ursprung från förrymda brevduvor.

Ur En bok från biblioteket, Kommer Inte Ihåg

Superkänsligheten

"...en dröm kan vara:

☆ ett uttryck för den mänskliga "superkänsligheten". Människor har en omedveten förmåga att tolka kroppsspråk – och kan därigenom mycket snabbt bedöma andra människor. Människor har en fullkomligt otrolig förmåga att absorbera information, inte bara ur böcker utan också ur händelser i vardagslivet; tack vare denna förmåga kommer de ständigt fram till nya insikter och erfarenheter. Människor kan ofta helt korrekt förutsäga framtiden, inte på grund av några bisarra förmågor, utan med hjälp av infomation som samlats i nuet. Alla dessa förmågor och ännu fler visar sig i våra drömmar."

Ur Inledningen till Dröm lexikon Tolkar dina drömmar i detalj, Tony Crisp

Hål i huvet

Därinne såg det ut som rå köttfärs. Jag kom i håg det när jag satt på golvet i badrummet och förde handen med schampo till huvudet. Att jag hade en kal fläck på huvudet. Som när jag tittade närmre på den öppnade sig likt en vagina.

(Nu markerade stavningskontrollen ordet vagina med gult... och föreslog att jag skulle skriva väninna i stället men det ignorerade jag.)

Jag såg mitt problem idag också

Han såg inte mig.

Ett krav lämnades utan intention att förhandla

Det blev inget av med att träna på ryskan. Det var svårt och hon hade annat för sig. Dessutom var det egentligen förbjudet det som de höll på med. Hon ställde därför ett ultimatum. De kunde inte ses igen förens han hade ordnat upp det.

Tappa inte bort dig

Snö faller mjukt. Tårar faller hårt

Tårarna slog i golvet. Det gjorde ont.

Mitt hjärta har gått i baklås

För många gånger nu.

Bakom ditt skratt

Finns det en hemlighet bakom ditt skratt? Är det den du försöker hitta? Hemligheten som du låtsas att du har. Vill du att jag ska veta? Men bara lite. Den blir större då. Hemligheten.

Flyg, fågelflicka, flyg...

Och fågelflickan flög.

Mer än något annat älskade hon att flyga. Att lämmna saker bakom sig. Känslan av frihet. Att kunna styra åt vilket håll som helst. Bort från det gamla. Bort från det invanda.

Du har griller i huvudet

Snälla, försök att resa dig upp. Dina griller smittar och jag vill inte ha dem igen. Det var alldeles för smärtsamt att ligga där och bara vilja dö. Det är inte värt det. Så, res dig upp nu är du snäll!

Fast jag vet att tystnaden gör mer ont

Jag går nu. Men jag säger inte ett ord. Jag är den jag inte vill att någon ska vara. Jag bara går. Utan ett ord. I ditt huvud vandrar tusen tankar. I mitt också. Jag ska samla dem. Mina tankar alltså. Paketera dem i en fin mening eller två. Jag ska leverera dem inslagna i bubbelplast, tidningspapper och frigolit. Ingen ska behöva skära sig på de vassa kanterna.

Mamma, du är i vägen!

Snälla tomten jag vill ha en riktig jul. En sån som man har när man är liten

Klockan hjärtat slår önskan in klappar för allt och ingenting bara längtan

Mozart. Kulor och konjak

Drömmer om Maxell

I drömmen var det en flicka iklädd ett stort kasettband från maxell. Det svarta med rött och bronsguldrand. Jag ska leta rätt på det. Som jag minns har jag spelat in eurovisionsschlagerfestivalen 1989 på det. Och det var framför allt en sång från Belgien eller kanske Frankrike som jag gillade.

Två och en

Om jag bara tittar lite halvt
Om jag håller för öronen
Då är det du

Inte här

Vill du gifta dig med mig?

Du måste tänka över hur, eller om, du vill gå vidare.
Det måste hända något. Inte nödvändigtvis något stort. Bara något.

Om man inte äter

Jag saknar oss

Det har blivit värre. Med saknaden. Helt ohanterbart. Den väller över mig när jag minst anar det. Och när jag anar det som mest (för nu vet jag att den kommer om natten alldeles säkert). Upprepar ditt namn tyst för mig själv hundra gånger om dagen. Tusen om natten. Gråter tyst när ingen hör. När ingen ser. Som nu.

3 April 2006

Han hade varit på biblioteket...

...och lånat en språkkurs i ryska som bestämt. Han plockade upp den ur sin kanvasbeiga axelremsväska.
Några minuter tidigare hade han klivit av spårvagnen, försäkrat sig om att ingen han kände fanns i närheten och kunde se vart han gick. Hon stod i fönstret och tittade försiktigt ut mellan persiennerna. Han kom sist av alla som gått av spårvagnen. Sakta. Över övergångsstället. Sedan porttelefonen. -Hallå -Hej... jag har glömt koden. Hon öppnar med en knapptryckning och hör i luren hur grinden går upp, hur dörren öppnas. Lägger på luren, hör grinden smälla igen. Snart! Hon minns inte vad som sker där emellan, från det att hon hör grinden slå igen tills han står utanför hennes dörr och dörrklockan ljuder. Slätar till överkastet, tittar sig i spegeln, fuktar läpparna? Förmodligen. Sedan går hon och öppnar dörren.

"Vi var alltid lite blyga först..."

Det var en sådan språkkurs med ett kasettband och en bok. Hon fick lov att ta ned sin gamla stereo, där cdspelaren gått sönder men kassetdäcket fungerade utmärkt, från ovanpå garderoben där hon hade samlat allt bråte. De lyssnade på första kapitlet och följde med i boken. Det var svårt för henne som aldrig tidigare försökt lära sig ryska. Han som ju var begåvad visade henne ett ljudalfabet på internet. Där kunde man trycka på en bokstav och få den uppläst. Till veckan därpå skulle hon öva på det ryska alfabetet.

Nackpartiet

I was in a 382 mood

"... And I finally found a setting for despair." Her dark, pert face showed satisfaction, as if she had achieved something of worth. "So I put it on my schedule for twice a month; I think that´s a reasonable amount of time to feel hopeless about staying here on Earth after everybody who´s smart has emigrated, don´t you think?"

Ur Do androids dream of electric sheep?, Philip K. Dick

Arvet

Mormor levde i Paris

Någon går ut

Hon drömde igen om lägenheten. Där hon bor i drömmen. Och där vardagsrummet inte är hennes. Någon annan bor där. Men hon har aldrig sett röken av människan. Det insåg hon i natt. Hon har faktiskt aldrig sett personen som bor i vardagsrummet. Soffan är blå och absolut inte hennes. Hon går förbi där ibland. Det är aldrig någon där. Men det verkar alltid som om någon just har varit där. Hon känner vinddraget när dörren går igen. Någon går ut.

Sekelskiftet

Den är därifrån. Slutet av 1800-talet. Början av 1900-talet. Någonstans där. Väldigt vacker. Han får inte nog av den. Han har försökt förklara. Hon förstår inte.

Fabrik

Jag behövde det stora bordet för mig själv

Det har varit en bra dag. En fin dag. Min övervakare anlände prick klockan tolv. Vi ordnade det så att hon fick sitta vid det lilla bordet med datorn. Jag behövde det stora bordet för mig själv i dag. Det är inte så att vi arbetar efter något strikt schema eller så, därför kan jag inte säga exakt hur många timmars arbete jag lagt ner i dag. Det faller sig ganska naturligt att vi ganska fort kommer in i någon slags arbetsro. Det gör inget om man svär lite eller börjar prata om något annat än det man håller på med. Vi stressar inte. Vi arbetar på i vår egen takt. Men vi får mer gjort än om vi skulle sitta ensama var och en för oss själva. Det är egentligen bara närvaron av en annan människa som gör att jag känner mig övervakad och inte flyr från mitt arbete. Hon skulle aldrig straffa mig om jag gjorde det. Men jag arbetar på. Och hon arbetar på. När vi blir hungriga så lagar vi mat och äter. I dag var det vackert väder så vi tog en promenad efter maten. Sedan kaffe. Och så fortsatte vi. Tills vi stupade.

Två år och åtta månader senare

Kan känna doften av din parfym, om jag anstränger mig lite.

Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?

Två koppar kaffe, för mycket mat för lite luft, tankar som inte vill försvinna eller blir till drömmar som jag vaknar av. Baksidan av broderiet på insidan av hennes klänning är det som jag minns. Tänker att jag ska skriva till honom och fortsätta med den där intressanta diskussionen. Vet vad jag ska bli när jag blir stor nu. Tror att klockan är tre men den är halv sju. Ska jag äta lussekatter till frukost? Undrar varför jag måste titta på sport i väntan på bättre väder. Var är kulturdelen? Stoppa in hela tidningen för faan. Lämna inte hälften utanför. Jag vill inte se en häst till trava runt i min TV, vill inte se fler elitserietabeller. Jag stänger av efter ekonominyheterna. Litar ändå mer på min egen intuition än Tones väderprognos. Sänd debatt en hela jävla dag ha kvällsöppet hela kvällen dygnet runt låt folk tala till punkt och kom fram till nåt vettigare än att det inte finns tid.

Transparant

Starring: Spöket

En röd tunn plastremsa tack!

Åter igen drömde hon att hon var på jobbet. Den här gången var det renoverat. Som en kund påpekade så ekade det. Ja fast därinne är det som vanligt, med heltäckningsmattor som dämpar ljudet sa hon. -Jaha fortsätter butiken därinne? Han gick in medan hon slog in hans varor i.. ja två bakelser i cellofan och sedan var det något porslin som hon fick slå in i wellpapp. Någon måste ha beställt fel. Vad skulle de med wellpapp som bara var 2 cm brett till. Och det där brödet som hon brukade använda som tejp var inte det minsta kladdigt utan ramlade bara sönder i smulor när hon skulle fästa en bit på paketet. Hon hittade en riktig tejp. Mannen kom tillbaka. -Ja det är inte så noga. Jag tar det så där. Sedan betalade han med det där nya påfundet: en röd tunn plastremsa cirka en decimeter lång. Den skulle läggas i en säkerhetsbox vid sidan av kassadisken. Hon hade ännu inte riktigt vant sig vid det där.

Färgskalan

God morgon

Du kan följa med mig hem

Hon blev förvånad över vad han just gjorde. Det var vad hon sa. Fast egentligen var det ju därför som han följde med från början. De visste båda två. I gatlyktornas sken gnistrade snön så underbart vackert framför dem där de nu gick allt fortare och fortare. Hon fick koncentrera sig så att hon inte skulle halka. Tillslut kom de fram till den svarta järngrinden. Den som han i bland fortfarande går förbi.

Lettre prioritaire

Hej Nin,
*Här åt vi en god lunch idag, men de har bytt till tuffare parasoller. Annars är allt som vanligt här. Jätteskönt + sol & värme. Hoppas du har det bra, så ses vi snart igen.
Kramar Ma & Pa

* SAINT-PAUL (Alpes-Maritimes) Autour de la fontaine.

Pick pick flowers

I am a Bird Now

Hoppbama!

Älskar kylan som slår mitt ansikte. Precis innan den tränger innanför huden. Muskler som värker. Trampar. Andas. Lever. Duvorna stör mig inte i dag. Goodmorning Mr president! Det är din dag. 10:34 Den där sura tanten log just. Solen skiner alltid i paradiset.

Mr P sover borta i natt

Mr M på DBM tycker att jag ska uppdatera oftare. Åtminstone EN gång om dagen. Okej varsågod:

Mr P på plan 4 sover borta i natt. Undrar hos vem? Eller kanske på hotell. Han kan inte sova när det bara är 18 grader i lägenheten. Det vore ju dumt att ha gasspisen på hela natten. Det håller jag med om.
Jag fick ringa en viss Mr S för femtioelfte gången och be om ursäkt att jag ringde och frågade om man kan sätta på värmen någonstans.. -Nej. Det kan man inte. Ja, det visste jag redan men Mr P har gett mig order att sätta på värmen. Tänkte bara att jag kanske missat om Mr S sagt att det fanns en hemlig magisk liten knapp någonstans i källaren.
Mr T som har klagat i över en månad nu har äntligen ringt efter hjälp. Hjälp, det är bara 18 grader!
Mr E undrar om inte Mr P har någon fleecetröja.

Skrivbordet

Sedan gick nyckeln som vrider upp min värld av

"... Herr Okada, ni är på väg tvärs igenom. Det borde jag kanske inte säga till er, men det är helt uppenbart. Det står så i min bok med stora, svarta bokstäver två, tre sidor fram: 'Toru Okada är på väg att falla.' Det är sant. Jag försöker inte skrämmas. Jag är betydligt mer pålitlig i den här världen än meteorologerna på TV. Så allt jag vill säga till er är detta: det finns en tidpunkt när det är dags att dra sig ur."

Ur Fågeln som vrider upp världen, Haruki Murakami

Ingen människa är en ö, men du är en stad

Jag hade hört att det stått någonstans i en intervju att du bodde i den där staden i en studentlägenhet på 25 kvadrat. Jag tänkte att jag kunde åka dit till din stad och leta rätt på dig och din lägenhet. Jag tänkte att du kunde väl bli kär i mig. Jag tänkte att jag kunde väl få bo där med dig. Och jag åkte dit till din stad. Och jag bodde där. Och vi levde där i den där staden.

I dag hörde jag att du ÄR den där staden. I nära sex år hade vi ett kärleksförhållande. Jag dansade och sjöng med i dina sånger. Gick och sprang på dina gator. Satt och log i dina parker. Åkte spårvagn. Drömde. Sov. Ramlade. Vaknade. Andades din luft.

Hon minns inte allt

Hon minns inte vad hon själv sa. Han minns det inte heller. Men tystnaden. Sedan sa hon det en gång till. Det var det som avgjorde det hela. Vad som hände sedan.

Bollhav och moonboots

"Jag vill dyka i kärlekens färgglada bollhav, jag vill åka traktordäck i tvåsamhetens hisnande vattenrutschbana, jag vill promenera iförd parrelationens värmande moonboots, jag vill rida på åtråns skenande jättegris..."

Man söker kvinna

Diskbänksrealism

04:26 Vaknar av att någon pratar i trapphuset

Jävla tidningsgubbe. Jävla måsjävlar. Jävla fluga. Jävla fina skuggor på väggen.

04:31 Shot the shadow

04:38 Love these perfect daybreakers

06:02 Killed the fucking fly

Detaljer

När mitt finger gled längs med skåran i barbänken kom jag att tänka på de små svettdropparna i hans panna. Knappen som hängde löst på en vit tråd. Min vantbeklädda tumme mot hans nakna.

Gråskalan

"Mitt liv har fungerat bra"

Markus H i baren till fågelflickan i går kväll.

Sedan hörde jag orden pragmatisk och domesticerad ett antal gånger. Vattuman var dock det mest frekvent använda ordet under kvällen. Det visade sig att vi båda var födda i vattumannens tecken. Och eftersom vi ändå pratade om när vi var födda så kunde han passa på att avslöja sin riktiga ålder. Jag tyckte förstås bara det hela blev ännu mer spännande när han nu visade sig vara fem år äldre än han var två veckor tidigare...

Duvor är hennes problem

pigeon ['p1dƷ1n] 1 zool. duva 2 BE. vard., that´s her ~ det är hennes problem (huvudvärk)

Ur Prismas Engelska ordbok